Ibland är livet rent ut sagt äckligt.
Igår när jag kom till jobbet var inte en av mina arbetskompisar där. Vi fick veta att hennes bonus-son dött. Han blev typ 10 år gammal och har i ungefär 1 års tid slagits och kämpat mot den hemska cancern. I måndags berättade min arbetskompis att han blivit inlagd i Gällivare men att det är ingen fara för det blir han alltid efter en behandling (han hade veckan innan varit på cellgiftsbehandling i Umeå, och det bryter tydligen ner immunförsvaret) Han skulle bara få en antibiotikakur och sen skulle han vara hemma igen. Så blev det alltså inte och i måndags kväll tog han sina sista andetag.
Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det.
Livet är så orättvist. Varför måste oskyldiga små barn drabbas av hemska sjukdommar?